Jag har nu under mina år på detta företaget stött på många motgångar,överkörningar och bakslag men aldrig något som ens är i närheten av det här som sker nu!
Vi håller ju på med en ombyggnation och nu har vi ett lagerutrymme vi använder som ska rivas och då måste vi ju självklart tömma det på material innan rivningsarbetet kommer påbörjas nästa vecka. Från början var det redan klart vart vi kunde ställa allt och då var det inget vi tänkte på nämnvärt, en kvälls extraarbete så skulle allt vara flyttat och klart! Sent i förra veckan fick vi beskedet att projektledarna nu ändrat sig och att vi nu längre inte får ställa något alls där. Lokalen ska dock stå mer eller mindre tom i flera månader framåt och någon anledning till varför vi inte får ställa något där har vi inte fått.
Vi har då gått och klurat oss gråhåriga över vart man kan frigöra yta så att materialet får plats och lagerutrymmet kan börja rivas. Att ställa det utomhus är uteslutet då 100% av materialet är fuktkänsligt.
Vi har bett om ett nytt ställage där vi kunde fått in säkert hälften av materialet. Jättebra idé tyckte våran Chef, dagen efter kommer han och säger att projektledarna nekat pga kostnader.
Nu börjar D-Day att knacka på dörren och vi har fortfarande knappt kunnat lösa något iom att vi helt enkelt inte har någon plats någonstans och att samtliga förslag vi har kommit fram med har nekats av projektledarna.
Det känns tröstlöst och extremt frustrerande att komma på en bra idé och känna “Fan vad skönt då har vi löst det här” för att sedan några timmar senare få reda på att vi inte får lov till det. GÅNG på GÅNG.
Sammanlagt har vi lagt fram 12 förslag till lösningar och endast 1 har vi fått lov till, nämnligen att riva ner en liten minimalisk plats där teamledarna står varje morgon och har lagmöten. Men där kan vi ungefär ställa 1/200 del av materialet så den vinsten, även om den var skön så räddar den inte oss!
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig såhär överkörd och ingen av oss mår bra här nere, det känns som att företaget spottar oss rakt i ansiktet och att dom sitter på sina slipsnissemöten och skrattar rått åt oss. Ett hån!
Nu fick vi senast igår ett litet ljus i tunneln då vi blev lovade ett, om än litet utrymme men som skulle hjälpa en bra bit av våra problem. Men då fick vi senare reda på att det utrymmet blivit utlovad till några andra där det ska stå farligt avfall, vilket betyder att vi nu än en gång får kliva tillbaka på ruta ett. Nu vet vi inte hur det blir utan vi väntar på slutgiltigt besked. Men jag har inte höga förhoppningar direkt!
Trots att jag egentligen borde skita i allt och inse att jag gjort vad jag kunnat, att sen företaget inte vill förstå att det här är ett problem och att det kommer drabba företaget något enormt både leveransmässigt och då även ekonomiskt kommer just vara deras problem, inte mitt! Dock får man den här olustiga känslan i magen när man går och grubblar på något!
Aja, ska dränka mina problem i öl ikväll. tjo!
Entries (RSS)
Sicket fölk